Det känns som politiken tränger allt mer in i vardagen. Delvis frivilligt – självklart – genom deltagande i politiska möten, men också ofrivilligt exempelvis genom ett enkelt toalettbesök på Humanistiskt centrum.
Budskapen känns lite påträngande när man sitter där och krystar. En klisterlapp från Piratpartiet hintar på ett olustigt vis om att jag kanske är bevakad och det är därför klisterlappen sitter där på spegeln. Som en varning. Eller kommer mitt besök bli registrerad av någon? Tittar mig omkring efter spionkameror eller värre för att förstå varför piraterna sprider sina budskap på offentliga toaletter. Insikten kommer plötsligt. Besökarna vill trotts allt – ladda ned i lugn och ro och få ha sin integritet ifred. Det är därför klisterlappen stirrar besökarna i ansiktet när man sköljer av händerna och rättar till håret.
Det är aldrig tråkigt att besöka en offentlig toalett. Kommunisterna sprider djupa insikter om att Krig leder INTE till fred. Att högern försöker nedmontera den högre utbildningen. Det står något om kungen också, men det har en lustigkurre från Syndikalisterna patriotiskt klistrat över för att informera om mina rättigheter mot förtryckarna.
Skit skall som skit fördrivas. Sverigedemokraterna sitter bredvid mig under besöket. På pappershållaren har någon ambitiöst och osjälviskt skrivit ned ett brandtal om muslimer och sånt. Hur sverigedemokrater kan tro att man med hård mage orkar ta in deras rasisttrams är en gåta.
Vid sidan om Sverigedemokratens kamptal står en liten vegetarian hand i hand. De korta meningarna vill påminna mig om oetisk djurslakt, apor som tvingas prova cigarretter och läppstift på grisar. Hela texten andas “hoppas det inte är kött du klossar ut – din jävla demon”.
Slutligen kan jag läsa en väldigt nyskapande och oupptäckt dikt på dörren. Bättre att leva en dag som varg än tusen år som får står det. Med den skitnödiga metaforen spolar jag, publicerar ett blogginlägg och går ut därifrån.
Slutord: Ifall någon tycker “men du behöver inte läsa det om du inte gillar vad det står” – ja men jag glömde tidningen.
