Kandidaten som plockar fram akademikerförakt ur hatten

Sitter i skrivande stund i Visby och tänkte egentligen titta på filmen “Dune”. Popcorn och sci-fi tänkte jag men kunde inte hålla mig från att läsa Anna-Karin Hatts kandidatpresentation först. Den hittar ni här. 

Jag menar att Anna-Karin Hatt bär på ett, eller anspelar på ett akademikerförakt för att vinna medlemmarnas förtroende. Som Centerstudent kan jag inte låta det gå förbi. Den typen av tendenser tänker jag lyfta fram varje gång jag möter det. Oavsett om det gäller Hatt, Lööf, W Jonsson, eller någon annan ledande centerpartist.

Vi lyfter inte vår rörelse varken intellektuellt eller kulturellt genom att använda den typen av metoder. Kanske överreagerar jag, ni får bedöma själva. Nåväl..

AKH skriver:

Jag brinner för en politik som inte kärat ner sig i vare sig staten eller i nationalekonomi, utan som vågar se hur människor har det, även när det handlar om att se obekväma sanningar i vitögat.

och kompletterar det med:

Det här går att lösa. Inte med bara stat eller bara nationalekonomi. Men med viktiga centervärderingar som eget ansvar, självbestämmande, företagsamhet, miljöhänsyn, internationell samverkan och ett starkt civilsamhälle. Med både frihetslängtan och medmänsklighet. Med både visioner och propositioner. Med Centerpartiet, när Centerpartiet är som bäst.

 Det första kursiverade stycket kommunicerar ett akademiskt förakt. Jag delar åsikten att politiker inte får kära ned sig i staten. Att en politiker inte bara ska använda nationalekonomiska mått när den väljer politiska vägväl tror jag alla håller med om. Till och med nationalekonomerna själva.

Läser vi texten rent schematiskt finns det inget att klaga över, men en text måste alltid läsas retoriskt. Man skriver inte en kandidatpresentation för att ge medlemmarna en manual över vem man är. Den skrivs för att övertyga. När AKH skriver på det där viset uppfattar jag det som ett nedvärderande av nationalekonomin som disciplin. I samma tema som hon tidigare menat att marknadsekonomin är kall. AKH skriver dessutom “utan som vågar se hur människor har det”. Jag tycker det är populism. Till och med kommunister tycker sig se hur människor ha det trotts att de hittar alla lösningar i staten.

Studerar vi det andra kursiverade stycket blir det också märkligt. Vad menar AKH? Inte bara med stat eller bara nationalekonomi. Men med viktiga centervärderingar som… De centervärderingar AKH nämner delar jag själv och de är väldigt viktiga för mig. Framförallt gillar jag att AKH i sin text nämner ett starkt civilsamhälle, det tråkiga är att hon inte kan vara tydlig med hur man stärker ett civilsamhälle. Det är nämligen inte helt enkelt. Faktum är, att jag har väldigt svårt att se konkreta politiska förslag för att stärka det svenska civilsamhället. Vårt civilsamhälle stärks och försvagas organiskt.

Jag förstår inte vilken utgångspunkt. Vilken beskriven verklighet Anna-Karin Hatt utgår ifrån när hon skriver “inte bara stat, inte bara nationalekonomi”. Om någon av bloggens läsare förstår det får ni gärna förklara det för mig. Jag är uppriktig här. Har jag missat något?

Några korta kommentarer om Anna-Karin Hatts politiska punkter också (inte samtliga).

Ett samhälle och en välfärd som ger mer makt och ansvar åt den enskilde, där kraften i ett starkt civilt samhälle ses och tas till vara, men där det samtidigt finns en hand till stöd den dag orken tryter.

MVG. Det är det Centerpartiet tycker idag. Om civilsamhället skulle jag gärna inför omröstningen i Åre vilja veta vad det starka civilsamhället ska ta sig an för uppgifter som man inte har idag. Jag antar nämligen att det är vad hon menar. Det måste ju vara något staten idag tar hand om. Knappast individen. Men vad?

En stark rättviseprofil vid fördelningen av gemensamma resurser. Där vi sänker skatten mest för den som har lägst inkomst, och höjer pensionen mest för den som har lägst pension. Där vi alltid står på den svagas och enskildas sida mot privat makt och offentlig överhet.

Varför är det rättvist (slå upp ordet i en ordbok) att man hjälper dem som har det sämst? Tycker ni att AKH beskriver rättvisa? Själv tycker jag det är ett uttryck för solidaritet. Känns som vi blandar ihop dem ibland.

En stark socialliberal jämställdhetspolitik, som ger kvinnor och män samma frihetsgrader och tar itu med ojämställdhetens verkliga orsaker. Som inser att ett jämställt familjeliv är en förutsättning för ett jämställt arbetsliv. Som vill se en familjepolitik och en föräldraförsäkring som skapar jämställdhet istället för att cementera ojämställdhet.

Individuell föräldraförsäkring? En ståndpunkt jag själv stödjer. Är ärligt talat imponerad över att AKH vågar vara så tydlig i den här frågan. Men jag tror hon tappar fler än vinner på det.

till sist. Förstår ni vad jag menar när jag tycker att hon förminskar en akademisk disciplin? Jag vill se en ledare som lyfter fram kunskap inte misstänkliggör den. Vi behöver fler nationalekonomer och andra akademiker i C inte färre.