Gubbdrömmar

Majoriteten av alla män drömmer om att äga en sportbil. Testa hastighetsgränsen efter en italiensk landsväg. Mina drömmar handlar om William Blake.

 

Ett krystat påpekande

Det känns som politiken tränger allt mer in i vardagen. Delvis frivilligt – självklart – genom deltagande i politiska möten, men också ofrivilligt exempelvis genom ett enkelt toalettbesök på Humanistiskt centrum.

Budskapen känns lite påträngande när man sitter där och krystar. En klisterlapp från Piratpartiet hintar på ett olustigt vis om att jag kanske är bevakad och det är därför klisterlappen sitter där på spegeln. Som en varning. Eller kommer mitt besök bli registrerad av någon? Tittar mig omkring efter spionkameror eller värre för att förstå varför piraterna sprider sina budskap på offentliga toaletter. Insikten kommer plötsligt. Besökarna vill trotts allt – ladda ned i lugn och ro och få ha sin integritet ifred. Det är därför klisterlappen stirrar besökarna i ansiktet när man sköljer av händerna och rättar till håret.

Det är aldrig tråkigt att besöka en offentlig toalett. Kommunisterna sprider djupa insikter om att Krig leder INTE till fred. Att högern försöker nedmontera den högre utbildningen. Det står något om kungen också, men det har en lustigkurre från Syndikalisterna patriotiskt klistrat över för att informera om mina rättigheter mot förtryckarna.

Skit skall som skit fördrivas. Sverigedemokraterna sitter bredvid mig under besöket. På pappershållaren har någon ambitiöst och osjälviskt skrivit ned ett brandtal om muslimer och sånt. Hur sverigedemokrater kan tro att man med hård mage orkar ta in deras rasisttrams är en gåta.

Vid sidan om Sverigedemokratens kamptal står en liten vegetarian hand i hand. De korta meningarna vill påminna mig om oetisk djurslakt, apor som tvingas prova cigarretter och läppstift på grisar. Hela texten andas ”hoppas det inte är kött du klossar ut – din jävla demon”.

Slutligen kan jag läsa en väldigt nyskapande och oupptäckt dikt på dörren. Bättre att leva en dag som varg än tusen år som får står det. Med den skitnödiga metaforen spolar jag, publicerar ett blogginlägg och går ut därifrån.

 

Slutord: Ifall någon tycker ”men du behöver inte läsa det om du inte gillar vad det står” – ja men jag glömde tidningen.

 

Kandidaten som plockar fram akademikerförakt ur hatten

Sitter i skrivande stund i Visby och tänkte egentligen titta på filmen ”Dune”. Popcorn och sci-fi tänkte jag men kunde inte hålla mig från att läsa Anna-Karin Hatts kandidatpresentation först. Den hittar ni här. 

Jag menar att Anna-Karin Hatt bär på ett, eller anspelar på ett akademikerförakt för att vinna medlemmarnas förtroende. Som Centerstudent kan jag inte låta det gå förbi. Den typen av tendenser tänker jag lyfta fram varje gång jag möter det. Oavsett om det gäller Hatt, Lööf, W Jonsson, eller någon annan ledande centerpartist.

Vi lyfter inte vår rörelse varken intellektuellt eller kulturellt genom att använda den typen av metoder. Kanske överreagerar jag, ni får bedöma själva. Nåväl..

AKH skriver:

Jag brinner för en politik som inte kärat ner sig i vare sig staten eller i nationalekonomi, utan som vågar se hur människor har det, även när det handlar om att se obekväma sanningar i vitögat.

och kompletterar det med:

Det här går att lösa. Inte med bara stat eller bara nationalekonomi. Men med viktiga centervärderingar som eget ansvar, självbestämmande, företagsamhet, miljöhänsyn, internationell samverkan och ett starkt civilsamhälle. Med både frihetslängtan och medmänsklighet. Med både visioner och propositioner. Med Centerpartiet, när Centerpartiet är som bäst.

 Det första kursiverade stycket kommunicerar ett akademiskt förakt. Jag delar åsikten att politiker inte får kära ned sig i staten. Att en politiker inte bara ska använda nationalekonomiska mått när den väljer politiska vägväl tror jag alla håller med om. Till och med nationalekonomerna själva.

Läser vi texten rent schematiskt finns det inget att klaga över, men en text måste alltid läsas retoriskt. Man skriver inte en kandidatpresentation för att ge medlemmarna en manual över vem man är. Den skrivs för att övertyga. När AKH skriver på det där viset uppfattar jag det som ett nedvärderande av nationalekonomin som disciplin. I samma tema som hon tidigare menat att marknadsekonomin är kall. AKH skriver dessutom ”utan som vågar se hur människor har det”. Jag tycker det är populism. Till och med kommunister tycker sig se hur människor ha det trotts att de hittar alla lösningar i staten.

Studerar vi det andra kursiverade stycket blir det också märkligt. Vad menar AKH? Inte bara med stat eller bara nationalekonomi. Men med viktiga centervärderingar som… De centervärderingar AKH nämner delar jag själv och de är väldigt viktiga för mig. Framförallt gillar jag att AKH i sin text nämner ett starkt civilsamhälle, det tråkiga är att hon inte kan vara tydlig med hur man stärker ett civilsamhälle. Det är nämligen inte helt enkelt. Faktum är, att jag har väldigt svårt att se konkreta politiska förslag för att stärka det svenska civilsamhället. Vårt civilsamhälle stärks och försvagas organiskt.

Jag förstår inte vilken utgångspunkt. Vilken beskriven verklighet Anna-Karin Hatt utgår ifrån när hon skriver ”inte bara stat, inte bara nationalekonomi”. Om någon av bloggens läsare förstår det får ni gärna förklara det för mig. Jag är uppriktig här. Har jag missat något?

Några korta kommentarer om Anna-Karin Hatts politiska punkter också (inte samtliga).

Ett samhälle och en välfärd som ger mer makt och ansvar åt den enskilde, där kraften i ett starkt civilt samhälle ses och tas till vara, men där det samtidigt finns en hand till stöd den dag orken tryter.

MVG. Det är det Centerpartiet tycker idag. Om civilsamhället skulle jag gärna inför omröstningen i Åre vilja veta vad det starka civilsamhället ska ta sig an för uppgifter som man inte har idag. Jag antar nämligen att det är vad hon menar. Det måste ju vara något staten idag tar hand om. Knappast individen. Men vad?

En stark rättviseprofil vid fördelningen av gemensamma resurser. Där vi sänker skatten mest för den som har lägst inkomst, och höjer pensionen mest för den som har lägst pension. Där vi alltid står på den svagas och enskildas sida mot privat makt och offentlig överhet.

Varför är det rättvist (slå upp ordet i en ordbok) att man hjälper dem som har det sämst? Tycker ni att AKH beskriver rättvisa? Själv tycker jag det är ett uttryck för solidaritet. Känns som vi blandar ihop dem ibland.

En stark socialliberal jämställdhetspolitik, som ger kvinnor och män samma frihetsgrader och tar itu med ojämställdhetens verkliga orsaker. Som inser att ett jämställt familjeliv är en förutsättning för ett jämställt arbetsliv. Som vill se en familjepolitik och en föräldraförsäkring som skapar jämställdhet istället för att cementera ojämställdhet.

Individuell föräldraförsäkring? En ståndpunkt jag själv stödjer. Är ärligt talat imponerad över att AKH vågar vara så tydlig i den här frågan. Men jag tror hon tappar fler än vinner på det.

till sist. Förstår ni vad jag menar när jag tycker att hon förminskar en akademisk disciplin? Jag vill se en ledare som lyfter fram kunskap inte misstänkliggör den. Vi behöver fler nationalekonomer och andra akademiker i C inte färre.

skolledare

Dagens ledare om entreprenörskap och skolan.

Hur får vi då fler ungdomar att ta steget till företagande? Vi behöver ett samhällsklimat där det är tillåtet att tjäna pengar, där man blir förlåten om man misslyckas och där det finns en uppmuntran till att söka nya lösningar.

…och Hanna Wagenius svarar  på gårdagens debattartikel som Håkan Larsson skrev.

 

 

Sommarpremiär på Gotlänningen

Nu är jag tillbaka i Visby för att skriva på Gotlänningens ledarsida under sommaren. Mitt första ”gig” blev denna intervju med Eskil Erlandsson.

Det var min första intervju. Kommentera gärna vad ni tyckte om frågorna och så.

Analt förslag från Svenskt Näringsliv

Svenskt Näringslivs utspel om att via studiestödet straffa studenter som väljer att läsa humaniora är inte förankrat i verkligheten, motivet är myten om att humanistiska studier inte är bärande för samhället.

För det första: Arbete efter examen kan inte vara det enda måttet att mäta utbildningars styrka efter.

För det andra: Om man nu tycker att arbete är det enda värdet att leva och verka efter så har Lunds Universitet exempelvis visat på att humanister visst får jobb.

Ursäkta valet av ord här men jag är något upprörd. Svenskt Näringslivs förslag är rent av analt. Menar de att STS (system, teknik, samhälle) ingenjörerna vid Uppsala Universitet skulle behöva växla i studiestöd beroende på vilken termin de läser? Det är inget annat än andefattig social ingenjörskonst.

Det Sverige skulle behöva är fler breda kandidatprogram med akademisk tyngd. I den anglosaxiska traditionen är det inte konstigt om historikern eller språkvetaren börjar arbeta på bank. I Sverige skall civilekonomen arbeta med ekonomi. Juristen med juridik. Konstvetaren skall jobba på antikrundan och egyptologen skall skickas till Egypten. Jag förstår mig inte på de liberaler som försvarar den här nischtrenden som om det med säkerhet skulle generera mer frihet genom nischade utbildningar än breda utbildningar med tillåtelse för egen inriktning och profilering.

Därtill, att studenter är arbetslösa är inte ett frihetsproblem. Det är ett samhällsproblem eftersom utbildningen är skattefinansierad.

För mig är en människa inte fri bara för att den har ett arbeta att gå till varje dag. Frihet är också en personlig utmaning vilket ett begeistrat utforskande av ett ämne hjälper till att uppnå. Genom att studera kultur tillgodogör sig den enskilde kunskap vilket stärker dennes resa mot ett friare liv.

Kultur kan givetvis bytas ut till molekylär bioteknik, mopedmotorer eller skidåkning. Lite beroende på vilken läggning man har. Det är stärkande att medvetandegöra sig inför de intressen man har.

(Social)liberaler borde utveckla synen på positiva rättigheter till ett ”2.0 –  efter industrisamhället”.

 

Läs gärna:

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1505640/Tack-Svenskt-Naringsliv.html

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bard-sveriges-ingenjorer-borde-lasa-humaniora_6286322.svd

http://svt.se/2.27170/1.2468113/naringslivstopp_oerhord_nytta_av_humanistiska_amnen

http://www.svensktnaringsliv.se/material/rapporter/konsten-att-strula-till-ett-liv_136387.html

http://www.lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=6978

(snyggare länkning får ni inte idag)

Att sparka på de som ligger ned

Har under ett par års tid nu noterat att flertalet av mina borgerliga kollegor runt om i landet klagar på att oppositionen tar upp ”onödig tid” i talarstolen. Deras klagomål har noterats genom sociala medierna och vid fysiska möten. Jag tycker de ska tänka tillbaka på alla tusentals fullmäktigemöten vi själva satt i opposition och med samma goda argument som dagens opposition ansåg oss ha något viktigt att säga. Med dagens klagande gör vi oss lika pinsamma som de socialdemokrater i majoritet vi då föraktade.

Ni får så pass bra ersättning för att sitta där att jag hoppas ni aldrig behöver uppleva ett kort och tyst fullmäktigemöte. Gnällspikar.

Skicka ungdomarna till potatislandet

Genom Victor i Centerstudenter Uppsala fick jag läsa en insändare i Barometern. Det är ung vänstern som är ute och far och reagerar över den föråldrade och hemska skolan. Insändarens författare, Jana Holmberg skriver:

Och ta det här med raster. Det är en urgammal ”tradition” som härstammar från klosterskolorna, då munkarna skulle be. Våra raster är egentligen bönestunder!
Och eftersom skolministern vill leva kvar på medeltiden och tvinga oss elever att läsa Utvandrarna, så borde vi också prisa Gud på rasterna, inte spela kula och reta var­- andra.

Kanske borde vi vara konsekvent och även tvinga barnen att arbeta inom jordbruket istället under deras sommarlov. Särskilt som sommarlovet är en klassfråga.

För övrigt delar jag den kritik Holmberg tar upp mot antimobbningsgruppen på skolan. Dess medlemmar bör inte utses kollektivt av klassen utan av skolans kurator som även borde leda arbetet i den gruppen. Eleverna får väl ansöka om intresse till gruppen om någon form av förankring är nödvändigt.

Hatt och hennes valplatform

I Centerpartiet har det blivit en accepterad sanning att vår partiledare Maud Olofsson ämnar avgå 2012. Till partiledarposten finns två inofficiella kandidater. Det är IT- och regionministern Anna-Karin Hatt och partiets ekonomiska talesperson Annie Johansson. Den förste har tidigare gjort sig känd som en lojal och skicklig tjänsteman till Maud Olofsson. Efter valet 2010 blev hon minister. Den andre har en bakgrund i ungdomsförbundet där hon gjorde sig känd som en av förnyarna. I riksdagsvalet 2006 lyckades hon kryssa in sig i riksdagen och har sedan dess gjort en snabb intern karriär.

Kronprinsessan. Anna-Karin Hatt sägs vara Maud Olofssons favorit till partiledarposten, något som blev informellt presenterat när Hatt fick följa med Olofsson till nyhetsmorgon.

Av media krönte. I media har Annie Johansson redan blivit krönt till Centerpartiets nästa partiledare. Bland annat Östersunds posten, en av de största och inflytelserikaste centertidningarna i landet har förutspått henne som nästa partiledare.

I dagens DN skriver i vart fall Anna-Karin Hatt en debattartikel där hon kungör att sin kandidatur till partistyrelsen. Med anledning av ”snacket” som går i partiet om nästa partiledare är det svårt att inte läsa hennes debattartikel som en presentation av sin valplatform inför partiledarvalet 2012.

Ja just det. Debattartikeln kan ni läsa här!

Så hur ser då valplatformen ut? Rent retoriskt och innehållsmässigt skulle jag kalla den feg. Jag vill samtidigt berömma Anna-Karin Hatt för att hon outar sin vaplatform. Hon har inte suttit i riksdagen tidigare och har en lång bakgrund som tjänsteman bakom sig. Dagens debattartikel erbjuder mig som medlem en möjlighet att granska vad Anna-Karin Hatt går till val på.

I början av debattartikelns brödtext görs inga stora ställningstaganden. Texten är väldigt abstrakt och kryllar av värdord. Ingenting är särskilt uppseendeväckande eller konkretiserande. Undantaget som bekräftar regeln är hennes betonande av den råa och kalla marknadsekonomin. Det uttalandet kan bli orsaken till att Hatt ej når positionen hon söker. Partiet har förändrats sedan 90-talet och den engagerade medlemskår som driver partiet har en betydligt större tilltro till marknadsekonomin än vad man tidigare haft. Betyder uttalandet att Anna-Karin Hatt vill att Centerpartiet girar åt vänster i den ekonomiska politiken? Nej det tror jag inte, men jag betvivlar att hon vill liberalisera Centerpartiets ekonomiska politik ytterligare.

Ett annat problem är snömoset i debattartikeln och den gör mig besviken. Byter man ut Centerpartiet i debattartikeln till vilket annat parti som helst och sen byter ut socialliberalism till ett annat partis ideologi skulle man inte märka någon skillnad. Debattartikeln skulle lika gärna kunna vara skriven av Lars Ohly som av Göran Hägglund. Den saknar all form av konflikt och lösning.

Låt mig ge ett exempel:

Kärnan i Vänsterpartiets idé är en stark tilltro till människans förmåga: att skapa, välja, fatta beslut. Att ta ansvar för oss själva, och att måna om varandra. Djupt rotat i insikten om att vi alla – som människor eller delar av Sverige – har våra ljusa stunder, och våra mörka.

Det är inte en rå och kall marknadsliberalism, utan en tydlig och frimodig, varm och grön socialism. Som ger människan det utrymme hon behöver och kan ta, men också erbjuder en hand till stöd den dag kraften tryter. Den bygger på ett tydligt underifrånperspektiv. På omsorgen om varandra, och om den jord vi fått låna. På värderingar om entreprenörskap, solidaritet och global rättvisa.

Vilken vänsterpartist skulle inte instämma i följande text? Jag vill inte stämpla Anna-Karin Hatt som Åsa-Nisse Marxist därför gör jag även följande exempel med liknande fråga. Vilken Moderat skulle inte instämma i följande text?

Men Moderaternas nya öppenhet bör inte bara gälla kring politikens former, utan framför allt dess innehåll. Som jag ser det finns det några centrala idéer som måste förtydligas, och som bör bära både Moderaterna och Alliansen in i framtiden.

Moderaterna är politikens entreprenörer, drivna av passion för enskilda människor och verkliga resultat. Vi har varit en central politisk kraft i decennier, och har bidragit i så gott som alla viktiga krislägen och utvecklingssprång. Vi har varit samarbetsingenjörer, idégivare, pådrivare, ansvarstagare – och lyckats få mer gehör för våra idéer än vad som motiverats av vårt väljarstöd.

Moderaternas framtid är inte att överge den stolta historien, utan att tydliggöra sin själ och omsätta den i relevanta svar på de viktigaste utmaningarna i dag.

Den brödtext som går att läsa i Anna-Karin Hatts debattartikel kommunicerar inte vad hon vill med partiet. Positioneringen är väldigt feg. Hon har skrivit en debattartikel där hon pläderar för en politik som utgår från den nuvarande samhällsideologin. En idé som (typ) alla medborgare i Sverige delar. Men Anna-Karin Hatt har inte uppfunnit den ultimata valplatformen för ett politiskt parti. Detta eftersom platformen saknar konflikt och lösning. För en väljare eller partimedlem blir det därför ett val i blindo.

I slutet av debattartikeln får vi slutligen åtta löften presenterade. Det är genom sina löften som Anna-Karin Hatt utmärker sig som en extremcenterpartist.

1. Investera i framtidens tillväxt.

2. Ingen ung utanför.

3. Makten tillbaka till den enskilde.

4. Premiera de företagsamma.

5. Nyttja de digitala möjligheterna.

6. Låt hela Sverige få växa av egen kraft.

7. Välkomna olikheter.

8. Låt utveckling lösa miljöproblemen.

Även hennes löften utmärks av följande: Ingen konkretisering, ingen konflikt, ingen lösning. Vem håller inte med om följande punkter? Vad vill Anna-Karin Hatt egentligen förändra i Centerpartiet?

Andras kommentar om debattartikeln.

Centerpartiets landstingsråd i Uppsala län, Johan Örjes verkar i vart fall inte kritisk till samma text som jag upplever vara snömos.

Johan Hedin från Stureplanscentern tycker jag i så fall skriver betydligt intressantare. Han verkar precis som jag vilja vaska debattartikeln.

Helen Törnqvists kommentar är också väl värt att läsa.

UNT tramsar på ledarsida

Läser i UNT en något smaklös ledare, därtill är den osignerad dvs. något som hela ledarredaktionen ställer sig bakom. Kopplingar görs till att Stefan Hanna skulle vara en diktator, man blir paff när man läser raderna.

Uppgiften om 30 nya medlemmar vet jag dessutom inte vart den kommer från. Enligt de som satt vid entrén och prickade av ombuden så går åsikten isär om huruvida det var tre eller fyra medlemmar som betalade vid dörren.

Därtill. Om det rör sig om 30 nya medlemmar under veckans gång så är det ombudsman och kassör som sitter på den typen av uppgifter eftersom de kan kolla i CREG, Centerpartiets medlemsmatrikel alternativt kolla mot kontot för att se om nya betalningar inkommit. Om uppgiften inte kommer från dessa, som jag hörde dementera saken under kretsstämman så kommer uppgifterna från någon utan insyn.

Som journalist skulle jag därför kolla upp uppgifterna bättre. Om en enkel medlem eller partiaktiv kommer med uppgifter så borde man i sitt granskande också fråga var man får uppgifterna från. Annars skulle vem som helst kunna ringa in och amatörtycka om vad som helst. Helt utan grund.

Men. Nu är det ju så att UNT:s ledarsida, precis som alla andra ledarsidor har en politisk agenda. För den som är bosatt i Uppsala är det inget hemlighet att UNT ofta kritiserar Centerpartiet till förmån för det ”äkta liberala alternativet” Folkpartiet.

Jag kunde dock önska en djupare analys på ledarsidan. Att mobilisera medlemmar för att rösta på en linje, för eller emot sker på båda sidor – i alla partier. Detta får inte plats i ledaren, istället låter ledarsidan använda det utrymmet till att göra jämförelser till diktaturer. Är agerandet lika problematiskt i andra partier, exempelvis Folkpartiet – när man uppmuntrar medlemmar att komma på en stämma för att rösta på sin linje?

”Associationerna går till det omfattande stödet från Sköldpaddsöarna för den filippinske exdiktatorn Ferdinand Marcos. Marcos kunde där räkna in 25 000 röster trots att ögruppen hade knappt 1 000 invånare.”

Mycket märkligt. Jag tror inte UNT har så mycket till alliansvänlig linje i denna frågan så mycket som de önskar att Centerpartiet återgår till Åsa-Nisse Marxism.

Som det går att läsa idag så utför UNT karaktärsmord på Centerpartiets kommunalråd och det tycker jag är mycket beklagligt.